2012-12-03

Fast på en skenande häst

Centerpartisterna Johan Hedin och Hans Dahlgren avfärder i en replik till Staffan Danielssons debattinlägg den senares extremt urvattnade och inlindade kritik av invandringspolitiken.

"Sverige ska och kan ta emot fler flyktingar" inleder artikelförfattarna. "För oss står inte en generös flyktingpolitik i något motsatsförhållande till ett starkt välfärdssamhälle" fortsätter de, och lägger därefter ut en lång text kryddad med tal om solidaritet, en "integrationsmiljard", en "flexibel SFI-undervisning" och liknande plattityder.

Deras argumentation andas ingenting som påminner om äkta engagemang. De upprepar pliktskyldigt men sömnigt sina inövade värdeord och plattityder, de försöker blåsa liv i dagens icke-fungerande integrationsinstrument genom att sätta positiva adjektiv som "flexibel" framför dem, men resultatet är inget annat än tomma floskler. Intrycket läsaren får är att det blott är deras ryggmärgsreflexer som talar.

De flesta av våra politiker vet att den förda politiken med västvärldens största invandring är på väg att bli ett allvarligt hot mot välfärdssamhället. De flesta av våra politiker vet att ett nytt samhälle är på väg att ta form, ett samhälle som kraftigt skiljer sig från vad deras väljare önskade sig. Men politikerna är rädda. De har målat in sig i ett hörn, de håller sig krampaktigt fast på en häst som börjat skena och deras enda möjlighet att inte ramla av och slå sig fördärvade är att klamra sig fast ännu hårdare. De är livrädda för att bli kallade för rasister och de är livrädda för Sverigedemokraterna. Och framför allt är de livrädda för att erkänna inför väljarna att de har haft fel.

För varje oinspirerande, automatiskt och falskt klingande debattinlägg från politiker som Hedin och Dahlgren minskar folkets förtroende för politikerna ytterligare. För varje gång en politiker gör ett världsfrånvänt yttrande, eller går till ryggmärgsreflexattack mot en kritisk röst ur de egna leden, blir klyftan större mellan väljarkåren och den högbetalda politikereliten i Rosenbad och i Riksdagen.

Anledningen till att Sverigedemokraterna växer sig starka är inte att väljarna tycker att Sverigedemokraterna är det perfekta partiet, anledningen är att de är bittert besvikna på de etablerade partiernas totala avsaknad av lyhördhet och på att de etablerade partierna väljer att stoppa sina huvuden i sanden. Detta riskerar att att stå de etablerade partierna dyrt i nästa riksdagsval, inte minst de som likt Centern är små och dansar kring fyraprocentsspärren.
SvD