2017-01-17

Protektionister utan gränser

Bland alla de beskyllningar de i dessa dagar allt mer trängda progressiva ångvältarna och deras pellefantsocialistiska kusiner börjat rikta mot sina motståndare, återfinns högljudda anklagelser om protektionism. Dessa anklagelser är i sak inte grundlösa, men den indignation med vilken de slungas ut saknar inte bara täckning, utan vittnar också om en utbredd dubbelmoral.

Ett slående exempel på detta har vi sett i samband med brexit. Förespråkarna av ett brittiskt EU-utträde har konsekvent utmålat som just protektionister, men allt sedan folkomröstningen har landets regering arbetat hårt för att bibehålla nuvarande handelsvillkor. Från det förment frihandelsvänliga EU:s toppskikts sida, däremot, är man helt öppen med att man ser just protektionistiska åtgärder som ett lämpligt sätt att straffa Storbritannien.

Det är med andra ord EU, och inte Storbritannien, som utgör en kraft för protektionism i sammanhanget. Skrapar man lite på ytan visar sig snabbt andra sprickor i den frihandelsvänliga EU-retoriken. Att de så kallade "frihandelsavtal" EU sluter med andra länder är tusentals sidor långa och tar många år att förhandla fram beror nämligen på att de inte är frihandelsavtal över huvud taget, utan ytterst komplicerade avtal för reglering av handel.

Ett annat exempel på den falska retoriken om frihandel är hur många debattörer gör en stor sak av Donald Trumps protektionistiska retorik. Vad man däremot talar betydligt tystare om är att Trump i detta avseende inte skiljer sig särskilt mycket från Hillary Clinton. Tvärtom, i fjolårets presidentsvalsdebatter närmast tävlade hon med Trump om att vara den av dem som framstod som mest protektionistisk.

Ett tredje exempel som illustrerar graden av förljugenhet i diskussionen återfinner vi på närmare håll i form av Tullverket. Myndigheten har 2 000 anställda och försvårar årligen den internationella handeln genom att ta in åtskilliga miljarder i tullavgifter. Kort sagt, Tullverket är en jättemyndighet vars främsta uppgift är att bekämpa frihandel.

Frihandel i ordets rätta bemärkelse är en grundpelare i varje fritt samhälle. Politiker världen över, och från båda sidor av det politiska spektret, är dock rörande eniga om att frihandel inte är något särskilt önskvärt. Att en del av dem trots detta inte drar sig för att använda begreppet "protektionist" som ett skällsord, säger en hel del om vidden av den dubbelmoral de ägnar sig åt.

2017-01-12

Jämställdhetsministern som inte trodde på alla människors lika värde

"Alla människors lika värde", "alla människors lika värde", "alla människors lika värde" och "alla människors lika värde". En snabb googling visar att jämställdhetsminister Åsa Regnér, i de texter hon sätter sitt namn under, mer än gärna åberopar denna utslitna floskel.

Frasen "alla människors lika värde" är emellertid inte bara en sönderanvänd och intetsägande floskel som politiker och andra makthavare till leda använder för att försöka dölja att deras budskap fullständigt saknar såväl substans som koherens. Tvärtom, konceptet "alla människors lika värde" är i grund och botten, trots den valhänta och lätt naivistiska formuleringen, bara ett uttryck för en av lagstyrets viktigaste principer, nämligen den om likhet inför lagen.

Principen om likhet inför lagen står emellertid väldigt lågt i kurs i dagens Sverige. Ironiskt nog är detta någonting som precis de människor som, likt dementa papegojor, alltid tjattrar om "alla människors lika värde" aktivt har arbetat för. Exemplen på detta är oräkneliga.

Vissa grupper tillåts att både ockupera mark och köra omkring i bilar med förförbud, samtidigt som människor med annan grupptillhörighet skulle straffas hårt för detta. Kriminella invånare i miljonprogramsområden tillåts härja fritt, trots att samma beteende skulle leda till allvarliga problem för gärningsmännen om dessa var bosatta i andra områden. Den som hånar en religion kan bli åtalad, samtidigt som ingen åklagare skulle komma på tanken att väcka åtal om religionen var en annan. Och så vidare.

I en vidare, om än ej strikt juridisk, mening är företeelsen ännu mer utbredd. "Kultureliten" försvarar ungdomsgäng som trakasserar biblioteksbesökare. Feminister överger de kvinnor som utsätts för hedersförtryck. Samma personer som tidigare skrikit på sänkta beviskrav och strängare staff i våldtäktsfall, har nu börjar brinna för våldtäktsmäns rättigheter och rättssäkerhet. Allt detta på grundval av förövarnas grupptillhörighet.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér må påstå sig brinna för "alla människors lika värde", men i handling visar hon klart och tydligt att principerna om likabehandling och likhet inför lagen inte är vatten värda i hennes ögon. När Regnér nyligen tillfrågades om varför svenska myndigheter så ofta sanktionerar vad som rent juridiskt är våldtäkt av barn svarade hon inte bara undvikande, utan visade också prov på stor förståelse och menade att staten bör vara beredd att se mellan fingrarna när det kommer till barnäktenskap.

Regnér illustrerade därmed tydligt vilket monumentalt hyckleri de ständiga hänvisningarna till "alla människors lika värde" är ett utlopp för. Man åberopar denna floskel för att på en och samma gång signalera sin moraliska dygd och maskera sin egen oförmåga, men man förmår inte ens fylla den med det mest basala av innehåll. Tvärtom, man går om något i bräschen för att skapa ett samhälle där alla människors olika värde är den bärande principen.
DN1

2017-01-10

Det går inte att kompromissa med socialismen

Det har inte blivit särskilt mycket skrivet här på sistone. Om någon till äventyrs undrar varför beror det att jag finner det mer givande att bilda enklaver med likasinnade, än att delta i det lågvattenmärke som utgör det depraverade majoritetssamhällets samhällsdebatt.

Detta väl sagt förtjänar inte de intellektuella huliganer och lallande dårar som, likt en hord barbarer, härjar i det offentliga Sverige att lämnas i fred. Sverige 2016 är ett samhälle i totalt moraliskt förfall. Ett land där vuxenmobbare och massmördarvurmare har utsetts till överstepräster i etikens tempel.

Skattepengar regnar över extremister, brottslingar och den pseudovetenskap som flyttar fram sina positioner på universiteten. Bakom floskeln alla människors lika värde gömmer sig i regel särlagstiftning. Kultureliten ser det som ett kall att försvara biblioteksvandaler. Feminister försvarar våldtäktsmän. Journalister ser det som en av sina viktigaste uppgifter att vilseleda folket. Salafister får skattepengar för att "arbeta mot islamofobi". Et cetera.

Hur bemöter man då detta? Frågan förtjänar egentligen en betydligt längre utläggning, men till det viktigaste man kan göra hör att inte lalla med. Det finns ingen anledning att erkänna dessa moraliskt depraverade personer som auktoriteter. Det finns ingen som helst anledning att låta dessa moraliskt depraverade personer diktera spelets regler.

Det finns ingen anledning att utsätta sig för det krypskytte dessa moraliskt depraverade personers och deras klenbegåvade hangarounds i ditt Facebookflöde ständigt ägnar sig åt. Det finns ingen anledning att göra sig till måltavla för de ständiga försöken till indoktrinering som präglar deras nyhetskanaler, i synnerhet inte som det finns utmärkta alternativ. Det finns ingen anledning att besöka deras propagandainstitut till museer.

Ge dina barn motbilder till den propaganda de får lära sig i skolan. Överväg om bekantskapen med människor som, utan att veta vad de talar om, ständigt beskyller dig för att hysa förkastliga värderingar, verkligen är värd att upprätthålla. Fundera över om "vänner" som du inte vågar eller orkar yppa dina åsikter för egentligen är värda din vänskap.

Den svenska borgerligheten har inbillat sig att det går att kompromissa med socialismen. Vi känner alla till resultatet – världens högsta skatter, institutioner befolkade av fanatiker, ett hyperpolitiserat utbildningsväsende, ett krossat civilsamhälle och en journalistkår som gapar om fake news, samtidigt som den satt lögnen i system.

Det går inte att kompromissa med socialismen. Den måste ständigt bekämpas – på alla fronter.

2017-01-07

Om Fredrik Reinfeldt och frågorna som aldrig ställdes

SVT:s Anna Hedenmo gick i dagarna till attack på Fredrik Reinfeldts intervjuprogram Toppmötet, ett program producerat av hennes egen arbetsgivare.

Hedenmos kritik bottnade i att Fredrik Reinfeldt inte ställde tillräckligt många kritiska frågor till sina gäster. "Som erfaren intervjuare [...] är det frustrerande att uppleva hur många frågor om inte ställs", ansåg Hedenmo, och beskrev upplevelsen som så frustrerande att hon som tittare satt och hoppade i stolen.

Huruvida Hedenmo har rätt i sak eller inte är jag helt fel person att uttala mig om då jag inte sett något av programmen. Vad Hedenmo ger uttryck för är dock synnerligen anmärkningsvärt av ett helt annat skäl, nämligen att hon inte ser bjälken i sitt eget öga.

Jag själv och många med mig är nämligen synnerligen välbekanta med den frustration ("Jag sitter ju och hoppar i stolen") som Hedenmo ger uttryck för. Vi har många gånger upplevt den själva framför TV:n, inte minst när Hedenmo och hennes kollegor intervjuat bland annat just Fredrik Reinfeldt.

Mellan åren 2012 och 2015 kunde alla politiker som intervjuades av Hedenmo och hennes kollegor känna sig förvissade om att de alltid kom undan med icke-svar när det kom till migrationspolitiska spörsmål. Floskler, halvsanningar och direkta lögner i stil med "han står inte upp för alla människors lika värde", "vi kan inte påverka detta, vi är bundna av internationella konventioner" och "invandringen är en ekonomisk vinst för Sverige" ledde då nämligen aldrig till några följdfrågor.

Anna Hedenmo och hennes kollegor påpekade i dessa fall aldrig att de politiker det var deras jobb att granska inte svarade på deras frågor. De ifrågasatte aldrig varför politikerna de intervjuade gav svar som gick stick i stäv med all seriös forskning. De lyfte aldrig frågan om målkonflikter. De påpekade aldrig att ledande politiker ogenerat ljög om vad internationella konventioner egentligen krävde av Sverige. Och så vidare.

Det är fullt möjligt att Anna Hedenmo har helt rätt i sin kritik av Toppmötet, men vad Fredrik Reinfeldt gör fel i de fyra programmen är i så fall exakt samma sak som bland annat Anna Hedenmo själv gjorde fel i flera år. Att det så påtagligt ofta var samme Fredrik Reinfeldt som Hedenmo nu kritiserar som var föremålet för dessa intervjuer gör Hedenmos kritik direkt surrealistisk. Det är inte sten hon har kastat i glashuset, det är splittergranater.
SvD1, Ab1, Exp1
Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.